Att stå där,
där i ett hörn.
Ensam.
Vet
ni hur det känns?
Att se er leka,
tillsammans.
Inte få vara
med.
Bara se på.
Vet ni hur det är?
Kanske ni skulle prova på,
att
stå där,
där i ett hörn,
ensamma.
Kanske ni insåg,
hur jobbigt det
är.
Att bara få se på.
Att inte få vara med.
Sedan lektion,
med alla
tankar det innebar.
Undra får jag vara med,
nästa rast?
Får jag vara
ifred,
för alla ord.
Alla ord,
ni kunde vräka ur er.
Mot mig,
som
inget ont er gjorde.
Det enda jag bara ville,
hela min skoltid,
var att
få vara med.
Hoppa hage, hoppa rep,
bara vara med i eran lek.
Men icke
sa nicke.
Min plats var och förblev,
ett hörn av skolgården.
Jag stog
där,
ibland vågade jag fråga,
får jag vara med.
Men insåg det var dumt
att fråga.
Och jag lärde mig.
Höll jag tyst så fick jag kanske
vara
ifred, för orden från er.
För orden sårade mig mest av allt.
Jag fick inga
slag, inga synliga men, inga sår
men ord kan såra lika bra som ett slag.

Det är bara det att ord gör ochså sår,
skillnaden,
Såren finns innuti
en, och ärren består hela ens liv.
Eva

Doptäcke som jag har sytt.

Ochså ett täcke som jag har sytt.

Tänk om ärren låg utanpå.
Tänk om det kunde ses utifrån.
Jag går och
står,
ärren de skaver,
inom mig.
Tänk om ni dem såg.
Om ni då kunde
förstå.
Vilka djupa spår,
ni satte då.
Många långa år sen.
Men än
har jag inte släppt det.
Kan fortfarande inte vara i skolan,
utan att jag
känningar får.
Händerna har slutat skaka.
Nerverna har slutat
darra.
Men inom mig,
hela jag illa mår.
Efter alla dessa år,
med
dessa ärr.
Som kommer utav såren ni gav mig.

Hej!

Ny är på denna bloggsida. Min tidigare blogg var www.metrobloggen.se/Mejja

På min sida kommer det att handla om vad jag gör om dagarna på jobbet. Mina intressen som är att tävla i agility, sy lapptäcken , skriva dikter och lite annat.

Nu ska jag bara försöka att få ordning på hur denna sida fungerar.

Vi höres.